hemma igen från "the swedish mountains". vilket helvete, vilken upplevelse, vilken lyckad resa! jag kan inte beskriva det här utan att låta som en martyr eller som om vi var med i filmen "alive". vi har tagit oss upp för långa branta jävliga backar. vi har vadat över sprutade jokkar. vi har tagit svåra steg över farliga gungande broar över stora forsar. vi har gått nära stup i stenras och lera. vi har verkligen blivit tvugna att utmana och själva, och ta risker. men damn, vad det har varit värt alltihop! trots att vi har fått kämpa tills mjölksyran har velat sprida sig igenom hela kroppen, och trots att vi fått sitta och äta varma koppen + hårt bröd med mjukost i storm så har det hela varit bland det mest värda jag har gjort. s3a är helt enkelt den bästa klassen man kan gå i. vi har alltid haft sammanhållning som en familj, och nu är vi en familj, på riktigt. det enda som saknades (förutom möjligtvis resten av klassen) var henrik. men, bättre ledare än anders & linda får man fan leta efter.

åka upp i fjällen är någonting jag aldrig kommer göra om, men det finns inte en sekund då jag ångrar att jag åkte med. värt värt värt, säger jag bara!

sagan om s3a