jag är en drömmare. jag menar inte att jag dagdrömmer om bättre tider eller något sånt, utan att jag drömmer jättemycket. det sägs ju att man drömmer när man inte är i en djup sömn, så, jag lär ju aldrig sova riktigt djupt, vilket är jättekonstigt eftersom att jag sover som en gris. iallafall så drömmer jag jättemycket. ofta är det obehagliga drömmer, men trots det så tycker jag väldigt mycket om att drömma. :]

inatt drömde jag en dröm som var i klass med den bästa dröm jag någonsin drömt. den bästa dröm jag någonsin drömt gick ut på att jag stod på samma stora scen som marilyn manson. jag var gitarrist i bandet. framför mig hade jag en enorm skrikande publik. så drar trummorna till "the beautiful people" igång, och jag får spela introt på gitarr. det var en helt makalöst häftig dröm, helt enkelt, som jag levde länge på.

inatt iallafall, så drömde jag en dröm som var minst lika bra som den där favoritdrömmen. jag drömde att jag var på någon woodstock-liknande festival. det var en jättelik scen & hur mycket folk som helst. band som skulle spela var bland annat marilyn manson, slipknot (fast de hade inga masker & såg skitkonstiga ut) & nine inch nails. men, det som gjorde drömmen till en sådan magnifik dröm var sällskapet jag hade på "woodstock". det var ingen annan än jeordie white <3. min käre twiggy! åh, jag kan verkligen inte beskriva känslan jag hade. fast, det kändes ju inte jättekonstigt att jag gick omkring där med honom, utan det var som en bästa kompis som jag känt hur länge som helst. men ändå så minns jag att jag tyckte att han var så häftig. & dessutom så minns jag att jag var besviken, för att jag trodde att han skulle spela bas med nine inch nails, bara för att det är det han ska göra när vi ser dem i april. men ÅHW! det var helt underbart. heeeelt underbart. vi gick omkring där, stod & diggade musiken ihop, allting. gah! take me back!