where the action was.
11 August, 2006ONSDAG……………where the action is, skansen, 9/6.
halv tolv anländen vi till skansen, cirka. det är mycket folk. punkare, rockare, hives-fans, popare, ALLT. vi fick lite av en chock tror jag. vi bekantar oss med två brudar, vid namn michaela & malin, och crew sätter upp tältet som man ska byta sin biljett mot ett armband i. det bildas en kö, i vilken vi sitter hyfsat i. en köstund som var VARM. när vi kom in till huvudstaden så var vi glada över vädret. hyfsat varmt, men blåsigt & molnigt. perfekt. i kön står solen högt på himmelen utan ett enda moln att blockeras av. damn it! men så fort vi har fått banden så är vi klada hestar igen, och vi hamnar rätt okej i kön in till Skansen också.
men. kön in till konsertområdet hamnar vi allra längst fram? hurfan? vi vet inte. och vi hamnar också längst fram, vid staketet, precis framför scenen. där hade vi sju uthålliga timmar. vi var varma, trötta, kissnödiga, hungriga & dessutom hade vi ont som fan i bröst, ben & rygg. alla konserter var bra, enligt mig. men jag kan inte säga att jag direkt njöt av de första fyra. eller Backyard är feta, som fan. jag är halvt förälskad i Dregen & musiken älskar jag också. men det var ju Fagerstapojkarna jag längtade så hysteriskt efter.
INCIDENT. as usual så kastas & fångas det plektrum hej vilt. en tar Dregen i munnen och spottar ut i publiken. tror ni inte att den landar på maddes axel, blöt & guldvärd? många ser vad som händer, men jag har turen att stå närmast och reagera snabbast, och handen flyger på hennes axel. DREGENS SALIV & PLEKTRUM I MINA HÄNDER. never been that happy <3.
sista konserten, folk är hysteriska och trängseln är enorm. hives-hives-hives-hives. vi väntar, och saker sker. loggan tänds, folk skriker hysteriskt. snart kommer de in, en efter en. de sträcker upp händerna i en hälsning till publiken, och intar sina instrument som ska glöda den närmaste timmen. chris drar igång och peppar alla med hi-haten. howlin kommer in & ger publiken en efterlängtad spark i luften, och "abra cadaver" drar igång. det är det allra bästa jag vet! konserten är wonderbra som vanligt, och hives-kicken är enorm. praktiskt taget den gamla hederliga spelschemat, men med några överaskningar. istället för i "diabolic scheme" så fryser de i "hate to say i told you so". dessutom så spelas de tre nya låtar som kommer dyka upp på deras nya platta som släpps i höst. jävligt bra, faktiskt. vi som varit så oroliga över en besvikelse är det definitivt inte längre.
och nu händer det ännu mer otroliga. nicholaus slänger ut sitt plektrum i publiken. folk slåss och plektrumet landar på marken. WTAI´s vakter hade inlett ett eget sätt att ta itu med en sådan här sitaution, och gav en av de skrikande ungdomarna plektrumet rakt i handen istället för att slänga ut det igen. framför oss plockar vakten josef upp plektrumet. jag gjorde det bra draget att bekanta mig med honom tidigare, & med full hals skriker jag "JOSEF!!!". plektrumet hamnar i min hand, och i den stunden har jag verkligen aldrig varit lyckligare. nu kan jag dö i frid.
TACK, fagerstapojkar.
& tack mina älskade vänner för att alltid göra dessa stunder så minnesvärda.


