imorgon har jag nationella i spanska, första delen. desperat så hetspluggar jag, försöker ta igen fem års studerande av spanska. men hur fan ska det kunna gå till? herrejösses. fem år & vad har det gett mig (oss)? för ja. hela vår grupp totalsuger. lärarens fel, i det här fallet, absolut. men det är ju inte så att vi förrän nu i ettan har försökt motivera honom till att bli mer "lärarmaterial". jag tycker extremt synd om honom, men just nu tycker jag faktiskt ännu mer synd om mig. : /

kanske är det som mamma säger, att vi kan mer än vad vi tror. jag tror faktiskt det är sant. men det är fortfarande inte tillräckligt för att bevisa att man faktiskt tagit in kunskaper i spanska i fem år. nej, vi är ett skämt, faktiskt. särskilt jag.

men jag bryr mig inte om betyget längre. mvgt i åttan och mvgt i nian förtjänade jag inte. inte alls. vg som max. anledningen till att jag fick ett orättivst betyg var att jag är en trevlig och "ambitös" elev. han tycker om oss. därför vet jag att jag inte blir underkänd i spanska steg 3. men däremot så kommer jag nog bli det på de här proven. men jag bryr mig inte. det som faktiskt gör att jag har tokont i magen så fort jag tänker på nationella är delprovet på fredag, den muntliga delen. den kommer ge mig kalla kårar. inte för att jag där heller bryr mig något särskilt om jag inte får bra betyg, men uäk vad jag kommer skämmas. skämmas över att jag inte kan svara på frågor som jag tillochmed borde ha kunnat svara på för kanske två år sedan. pinsamt, pinsamt. (!)

           x___________x  = jag, fredagkväll. (död)

21:45

jag skiter i spanskahelvetet, & lyssnar på tbs nyaste låt "makedamnsure". så jävla bra, och jag blir glad av att lyssna på den. så det blir den resten av kvällen och prat med vänner. herrå.