Rest In Peace.


a little piece of heaven <3


I want to break free!


Slutspurt av diverse ting innan jag åker hem till Sigtuna för julmys. Inte särskilt mycket plugg kvar innan dess ändå utan det handlar om andra projekt. Dock kommer det bli en hel del plugg för mig i jul i med:

- Projektinlämning den 6:e
- Uppsatsinlämning den 8:e
- Projektpresentation på seminarium den 11:e
- Tenta den 13:e

Kommer bli en kaotisk start på den nya decenniumet, men det skall nog bli bra. Plugga till tentan, skriva uppsats samt skriva rapporten till projektet kan jag lika väl göra under juldagarna som att spamma film eller dylikt. Och det kommer nog finnas tid till både och. Jag måste ju ändå njuta lite av helgen och sedan kommer ju nyår. Det är fortfarande ett enda stort frågetecken dock, men vi skall nog hitta på någonting värdigt att göra, jag & brudarna.

Ett nytt decennium. Helt sjukt. En del av mig tycker att det fortfarande är 2004, men så började jag se tillbaka till 2000 och vad som har skett sen dess. År 2000 fyllde jag elva år. Jag var alltså fortfarande väldigt oskyldig och på den tiden var jag dessutom ganska blyg. Dansa var det bästa som fanns och jag lyssnade på ganska dålig musik. Det tror jag var min största wake-up call när det gäller hur lång tid det har gått. Jag såg tillbaka till 2000 och såg över vad jag lyssnade på samt vad som släpptes under de första året på decenniumet. Bara det att "Beautiful Day" med U2 kom ut 2000 är helt absurt. Den låter har ju existerat i evigheters evigheter. Att jag fem år senare såg den live första gången och fyra år senare såg den live igen känns ännu mer absurt. Jag tror att den största anledningen till att det känns som att 2000-talet bara försvann är för att de sista åren har gått väldigt fort. Men ändå.. Jag har gjort så mycket under dessa år. Många milstolpar, mycket människor, många skratt & många tårar. Väldigt många minnen.

Jag skall sätta mig med Last.fm och göra en "Best of 2000-20009" lista. Kommer säkert ta mig evigheter!


Sankta Lucia.


Jag skrev först "Santa Lucia" i tron om att det faktiskt var så det stavades. Det hade ju varit förargligt om hon mer eller mindre blivit "tomten Lucia". Hela den här dagen känns lite tomtig. Liksom.. luciatåg med lussebullar och ljus och grejer. Varför då? Jag borde nog läsa upp mig på hela traditionen och vem hon var, etc. Allt sånt har jag glömt bort. Antagligen för att jag inte har funnit det särskilt intressant utan mest tomtigt.

Media har fascinerat mig de senaste veckorna. Idag är det två nyheter som är topp-i-topp och det är 1) Idol-Eriks flickvän och 2) Tiger Woods otrohetsaffär.

1) I fredagens idolfinal satt jag och Carro hemma hos Emma och spenderade spektaklet med lite vin. Vi alla kände att den mest rättvisa vinnaren var Erik (trots att jag inte bör öppna munnen allt för mycket då jag har sett tre avsnitt eller något sånt). Erik vinner och vi skriker lyckligt liksom att det var vi som vunnit. Tårarna är inte allt för långt borta när Erik plockar upp sin idol, sin pappa, på scen för en kram och en highfive innan han nervöst sedan kliver av scenen för att lämna strålkastaren till sin son. Upp som en studsboll studsar Eriks flickvän för att också ge hennes älskade en segerkram och segerkyss. Gulligt, tyckte vi. Efter femtioelva kramar samt en del sång & dans från fröken var det hela inte riktigt lika charmigt längre och vi började genast ifrågasätta situationen och tappade all fokus på vinnaren. Det blev som en spel. När man endast såg Erik i bild sa vi högt "Så ja.. Nu har hon bestämt sig för att kliv- Vänta! Nej.. Där är hon. Men nu kanske? Nä.."  Min uppfattning av situationen påminde om en fylleakt. Spotaniteten tog över och hon flög upp på scenen. Sedan blev allt svart och hon liksom frös på scenen var på allt kändes ganska dumt. Både att stå kvar och att kliva av, vilket naturligt utgjorde att hon stod där hon stod. Stackars liten, känner jag. Här har Sverige bestämt sig för att blossa upp situationen något enormt dock och har först och främst uttryckt Laila Bagges otycke för situationen på förstasidan av Aftonbladet. Sist men inte minst har det skapats ett stort antal Facebook grupper som tillsammans har över tiotusen medlemmar. Tyvärr kan jag väl känna att jag till viss del håller med grundbudskapet. Det hela blev ganska pinsamt. Men hur vissa av deras medlemmar tycker att hon skall dö och undrar om det finns någon av dessa åttatusen medlemmar som äger stackarns telefonnummer etc. så blir jag mörkrädd över hur människor kan bete sig. Jag väntar en smula nyfiket men med en ordentlig facepalm på alla parodier som kommer dyka upp i både svenska underhållningsprogram på tv men framför allt på Internet. Detta kommer bli Svergies Kanye West.

2) Tiger Woods var otrogen. Jag tror att anledningen till att folk har blivit så pass upprörda och tidningarna skriver om detta konstant (!) är pga att det var så väldigt oväntat. Tiger Woods har aldrig (så vitt jag vet) tidigare varit inblandad i någon slags skandal utan har bara setts som en hjälte av planetens befolkning. När då han gör sitt fösta snedsteg så blir det en sån väldig kontrast och där med en sån enorm chock att det blir ett ämne folk inte kan släppa taget om. Här kunde jag också till min första reaktion blivit besviken och förvånad, men idag har det vänt och det är Tiger Woods jag tycker synd om i det här läget.

Det är den 13 december. Snart är det dags för Sigtuna och julfirande och jag börjar se mer och mer fram emot det. Lite plugg kvar dock och så blir det till att plugga över jul. Men det blir bra. Sedan i vår: Media & Kommunikationsvetenskap. :3


Leave the rage inside.


Jag har mig en lat stund framför datorn med msn, musik och mat. Det är full rulle nu fram till jul och det blir även mycket plugg under juldagarna och fram till i mitten av januari då jag har lämnat in min sista uppsats, lämnat ifrån mig ett projekt, presenterat projektet under ett seminarium och haft min sluttenta. Mår lite illa men blir samtidigt ganska pepp av tanken att jag är busy bee. Skall sätta mig och strukturera det på riktigt någon dag. Just nu har jag mest lust att avnjuta de nya musiktips jag har fått. :3

Textures - Awake
Strapping Your Lad - All Hail the New Flesh
Devin Townsend - Seventh Wave

Muchas gracias Simon!


Amagad!


Cryptorchild.blogsome.com is up & running!

Jag bestämde mig helt enkelt för att det var hemskt trist att alla mina gamla inlägg och minnen skulle ligga kvar på den gamla bloggen och skrutta medan jag skulle öppna något "nytt och fräscht". Det är ju bara att göra en ny layout så är det nytt och fräscht.. nästan iallafall. Det blev en Tarantino i bloggens ära. Cause I’m.. stuck in the middle with you. <3

Det har varit en break med en norrman på senaste och det var mer än trevligt. Idag var det besök på gamla arbetsplatsen för lite ärligt jobb och det var hemskt trevligt. Saknat det som fan upptäckte jag. Kvällen har spenderats med html och lite vin från Amsterdam. Imorgon skall det bli mer nyttigheter gjort är det tänkt. Får se vad dock. ;3

Och för alla som har missat:

Ayeron - Day Three: Pain (från The Human Equation plattan)
Ett JÄTTE-måste!


Tick tack.


Tiden tickar iväg här i lilla Uppsala. Jag har inte ens skrivit ett nytt inlägg på mer än två veckor. Ugh. -.-

Först och främst vill jag nämna en upplevelse jag velat uppleva i säkert.. fem år. Jag var nämligen på Annexet med Leo förra fredagen och såg Placebo live. Jag hade helt glömt av strukturen av Annexet och hade inte en tanke på att vi skulle ha möjligheten att avnjuta hela konserten med några stora stark. Det var en underbar kväll och bara att höra "Every Me Every You" och "The Bitter End" live gjorde pengarna värda. <3

Snart är det December och julstök är redan igång verkar det som. Tips på billig julskinka i reklamtidningar, snön som föll i lördags, alla lampor i träden längs ån.. Väldigt trevligt ändå, tycker jag. Tiden går dock alldeles för fort.

& tack Thomas för tipset om bandet Every Time I Die.


Sätt mig i brand.


Kom precis hem från Uplands och Jockes konsert. Jag slutar aldrig imponeras av min gamla barndomsvän och hans talanger.


Happy Halloween!


I KEEL U!


Boo!


Jag har en riktig kanonhelg framför mig, och allt utspelar sig i hemstaden Sigtuna. I eftermiddag åker jag hem till päronen för att riktigt mål mat. Jag vet inte vilket som är bäst med middag hemma hos mamma & pappa. Att det smakar ljuvligt, att jag slipper laga den eller att det är gratis. Det är väl en kombination av alla tre, men framför allt sällskapet givetvis. Saknar att sitta tillsammans med familjen och snacka skit i timmar över ett par glas vin. Sedan blir det förfest hemma hos Carro medan jag omvandlar mig till en "school girl zombie". Jag har en vit skjorta jag skall riva sönder och en pull-over, en grå kjol och vita tjocka knästrumpor, var på jag tänkte att den ena skall ha halkat ner. Sedan skall jag ha två toffsar, vara vitsminkat med svart över kindben och pannben, samt blodig runt hela munnen och halsen. Sedan bär det av till Anna & Halloween party. :]

På lördag kommer jag antagligen vakna upp en aning trött, men det gäller att vakna till liv från gårdagens zombieimitation i med att jag skall iväg på ärenden med kära kusin Emelie. Videouthyrningen i Märsta, Systembolaget samt införskaffa pizza, godis, läskedryck, etc. Kvällen erbjuder nämligen ett långt skräckfilmsmarathon. Målet är att jag skall bli riktigt rädd detta år, vilket kommer innebära att Emelie ligger och gråter, men det är iallafall var vi eftersträvar. Hoppas jag blir lite rädd för en gångs skull. Jag hade verkligen velat se Paranormal Activity, men den har inte kommit ut än. Gah, ser fram emot en bioupplevelse med den filmen, samt Saw VI förstås.

Wiiiie! Jag skall vara zombie ikväll! <3


New Born.


Jag är hemskt och har inte publiserat någonting om Muse-konserten jag var på i lördags.

Det var första gången jag var på en konsert helt själv. Eller nej, nu ljuger jag. När jag har varit på festival har det blivit att jag varit och sett en konsert på egen hand. Men jag har aldrig varit på en "vanlig" konsert själv. En sån där när man åker till arena på kvällen med en biljett i handen för att se ett specifikt band. För att slippa allt för mycket tristess så lyssnade jag lite på förbandet The Horrors i förväg och bestämde mig för att skippa det och försöka vara vid Hovet någonstans mellan åtta och halv nio istället för strax innan halv åtta. The Horrors var alltså ingenting som kändes värt att åka tidigare för. Jag kommer säkert om ett halvår eller något höra en låt av dem och tycka att de är skitbra och ångra att jag inte åkte in för att se dem, men det får bli en senare historia. Det var inte helt fel att gå själv faktiskt. Jag gick och lyssnade på Muse i mina hörlurar enda fram till arenaentrén där jag blev ombedd att ta av mig dem, vilket jag gjorde och la ner i min väska. I med att jag visste att det fanns en viss tidsbrist tillbaka till stationen för att ta sista tåget hem till Uppsala så valde jag att trycka ner min jacka i väskan istället för att hänga in den, vilket visade sig vara väldigt klokt med tanke på hur mycket folk det var på Hovet den kvällen och hur brådskande det visade sig att jag skulle ha senare. Jag klev in på kära Hovet och gick ner till övriga ståplatsmänniskor och gjorde mig beredd på en magisk kväll. Jag behövde inte vänta längre än cirka tjugo minuter innan "hissmusiken" sänktes och arenan blev alldeles svart. Jag höll andas och Matthew drog igång de första tonerna till en av de avslutade spåren på "The Resistance" nämligen "Exogenesis: Symphony Part 1 [Overture]".

Spellistan följde liksom detta:

2. Uprising 3. Resistance 4. New Born 5. Map of the Problematique 6. Supermassive Black Hole 7. Guiding Light 8. Interlude 9. Hysteria 10. United States Of Eurasia 11. Cave 12. Unintended 13. Helsinki Jam 14. Undisclosed Desires 15. Starlight 16. Plug In Baby 17. Time Is Running Out
18. Unnatural Selection

Och så slutligen:

19. Stockholm Syndrome 20. Knights of Cydonia (Harmonica intro)

Jag rös ut i varenda fingertopp under HELA konserten. Muse är verkligen bland världens bästa liveband. Ljudet är liksom aldrig förr, energin är på topp och ljus & ljud effekterna är makalösa! Jag ångrar verkligen inte någonstans att jag valde att gå själv, för att missa denna upplevelse är inte på frågan. Jag ser fram emot att se dem igen, och jag hoppas på att få höra ännu fler underbara klassiker live. <3